Var är kämparglöden?

Tenta i övermorgon. Gissa hur mycket jag har pluggat. Inte ett skit.

Ändå känner jag mig inte stressad eller så, känner inte de som om jag har gett upp och tänker lägga ner heller.  

Funderade lite på att skippa i tentan på måndag, inte gå ditt helt enkelt. Kommer ju omöjligt klara den (varför har jag inte pluggat?), men samtidigt känner jag att jag måste prova. Make sense? Ja kanske för nån. 

Tror jag ska boka en tid hos studievägledaren. Vill inte sluta här, känner att utbildningen och lärarna har så mycket att ge. Men som det går nu kommer jag inte att klara alla kurserna och frågan e hur min examen kommer se ut då. Funderar på om det är några kurser man kan läsa under somrarna och  eventuellt efteråt, som i slutändan kan leda till en vettig examen. 

Klarar mig kanske utan en examen men kan aldrig vara fel att ha.  

Ska leta mig in på malmö högskolas hemsida direkt och nosa upp mailadressen till studievägledaren.

Varför ska de vara så svårt att leva i nuet?

Det är så många som lever i det förgångna. Drömmer sig tillbaka till ungdomen, eller så bara några år tillbaka. Klart, ungdomen är bara några år tillbaka för en del, även för mig ^^

Men jag drömmer till mig inte tillbaka. Ja de klart att man tänker tillbaka på en del saker emellanåt, oh vad kul det där var eller åh varför kan man inte få uppleva det där igen? hehe man missar allt dåligt man upplevde med.

Men nej, jag drömmer mig inte tillbaka, men däremot framåt.

Längtar framåt varje dag. Rätt jobbigt.

Men visst de är väl inte så konstigt att längta efter att bo ihop med pojkvännen (oh Andreas vad jag längtar=) och..mm.. allt vad de nu mer kan innebära.

Men jag längtar efter att bli en gammal tant. En rynkig kärring. hahaha. ^^

Vet inte riktigt vad för en tant jag ska/kommer bli.

En såndär bulltant som bakar till alla mina tantvänninor inför kafferepet/syjuntan eller till mina barnbarn.

Som sitter vid fönstret och tittar ut på alla ungdomar (40-åringar) vid 7 på morgonen och mumsar förnöjt på en bit vetelängd o dricker kaffe - ur assietten, blir så varmt och jag vill ju inte bränna mig. Samtidigt som alla mina katter skuttar runder i lägenheten och busar, och min lilla hund försöker tigga till sig en bit kaka.

Eller ska ma bli en såndär surkärring. En sån som går på bussen och slår på alla vandalister/ungdomar (10-40-åringar) med min käpp "Flytta på dig din jädrans stropp". Nämde jag att det var en förstärkt käpp så att det gör riktigt ont när man får den på sig?. Och skulle någon vara "vänlig" nog att resa på sig så sitter jag och muttrar högt "dagens ungdom.." eller "det var bättre förr". Sen kommer jag hem och känner mig jättenöjd ^^

Blir kanske en kombination. Sådär så att barnbarnen och grannbarnen är rädda för en, men är överförjust i mina hembakade bullar och kakor. ("farmor är läskig men hon gör supergoda bullar").

"Farmor, får jag ta en till kaka?"

"Jamen visst lille du" svarar jag medans jag klappar den lille "ligisten" på huvudet och ler mystiskt "visst får du de".