Mamma ringde nyss. Hon lät helt dämpad och allvarlig, skrämde mig riktigt ordentligt men hon försäkrade att hon inte hade något farligt att berätta. Hon bad mig öppna mailet som hon skickat tidigare, jag hade inte hunnit kolla på det. "Pappa med sin lillebror och hans särbo" stod det. Lillebror? Men det där är ju inte Sven?.

Mamma berättade att farfar ringt  i fredags och, äntligen, berättat att pappa hade en bror till. Fatta vilken chock. Roland, som han heter, hade blivit bortadopterade redan direkt efter födelsen och ingen av hans tre äldre bröder visste om att dom hade en yngre bror.

Han var och hälsade på mina föräldrar och min, tidigare, yngsta farbror igår. Den äldsta i brödraskaran, Bengt, var bortrest och missade träffen(men han har redan träffat Roland för några år sen). Mamma har mailat över bilder på de tre. Visst finns det likheter. Så underligt. Han blev bortadopterad strax efter födelsen. 

Ska bli kul att få träffa honom och min "nya" kusin, Roland har en 15-årig son.

Känner mig lite... hmm.. konstig. Ligger så mycket mer i den historien och jag varken orkar eller vill skriva allt.

En stor glädje är det iaf att de äntligen har fått träffa varandra :D